Hur ska man svara på det?
Mitt hästliv är jättebra tycker jag! Jag rider upp till 6 dagar i veckan men det är olika och tävlar cirka varannan vecka men det varierar stort. Jag är i stallet i princip varje dag, ibland om jag är sjuk eller iväg är mamma snäll och fixar allt!

Jag har ridit sedan jag knappt kunde stå och fick min första häst när jag var 2 år gammal. Det var ett litet shettisföl. Han var fux med stjärn och vi döpte honom till Lillefot, efter dinosaurien i Landet för längesedan ni vet? Jag började på ridskola när jag var cirka 6 år gammal, Kvistofta Ridklubb hette det. När jag växt ur Lillefot väldigt många år senare köpte vi en ny häst. Jag red på MCR då i en knattegrupp och jag var störtförälskad i en flug-skimmel-skäck b-ponny Welsh Mountain vid namn Sabina som inte var så gammal. Men jag kan säga att ingen annan var så förtjust i henne. Hon sparkades och bets, men det var för att hon inte trivdes. Jag tror jag var runt 8 år gammal när vi köpte henne men jag är inte säker. Hon var väldigt pigg och väldigt skrajsen, men hoppa kunde hon! Startade dock bara 2 hopptävlingar på henne. Den ena var jag felfri i och den andra flög jag av med dunder och brak!
Men även henne växte jag ur och jag var ett tag utan ponny, började även på Viarps Kör och Ridklubb. 2007 fick jag min 3:e ponny, Ronja. Många av er känner säkert till henne och jag vill helst inte gå in på alla detaljer och minnen då det gör mig så ledsen. Hon var iallafall ett brunblack b-ponnysto, korsning mellan fjording och russ. När vi köpte henne var hon redan 22 år gammal. Hon var den segaste som fanns paddocken men tycker det var dökul när man red ut och att hoppa något litet hinder. Den underbara sagan fick dock sitt slut när hon 2008 fick kronisk fång. Det fanns inget mer i världen för henne än att äta, och hon fick en tuss hö om dagen. Det var inte rätt mot henne. Så September 2008 beslöt vi oss för att låta henne somna in.
Tiden efter Ronja dött var den hemskaste någonsin. Jag red kvar på Viarp och det var bara pest. Jag trivdes inte alls och fick alltid en häst som bet och sparkade mig. Fastän jag sa till ridläraren att jag inte ville.
Den hemska tiden fick också sitt slut. Mars 2009 fick jag hem underbara Dunder. Det var med hans hjälp jag kom in i tävlingslivet! Januari 2010 fick jag även Diingo, och nu är det endast han jag har kvar.

Ja, där fick ni läsa min livshistora, hehe. Grattis till er som orkade!


1 - Mitt hästliv