När ni såg resultatet från igår tyckte ni säkert ändå att det var rätt så dåligt, 3 stopp sammanlagt på en enda tävling.
Men det tycker faktiskt inte jag.

För bara någon månad sedan stannade Diingo på allt inne på banan. Han hoppade som en gud hemma och på framridningen, men inte på banan. Han visste att han skulle behöva hoppa en massa hinder och vägrade då göra det. Vintern tog hårt på honom, och allt kom i mars. Då kom stelheten, frysandet och allt, han kunde helt enkelt inte.

Men nu har han kommit ur det och han hoppar som aldrig förr! Varför stannade han då igår kanske ni tänker? Jo, jag sabbade allt. När en häst har stannat så pass mycket litar man inte riktigt på den, helt ofrivilligt! Så jag sitter och tänker för mycket "Shit, han kommer stanna" och smygtar i honom. Detta gör att han blir osäker och inte riktigt förstår vad han ska göra, och då stannar han, såklart! Man tycker ju han kan bjuda lite på sig själv, men han har så pass dåligt självförtroende.

Så planen för imorgon är faktiskt att inte tänka på nollan, det är då mina tankar går över till att han kommer stanna. han hoppar som allra bäst när jag pratar med honom; "Hopp", "HeppHepp", "Kom igen Diingo" och liknande. Även att jag rider i helt galen fart. Kris brukar säga på hoppträningar att vi rider för fort och att det inte går då. Men alla gånger jag rider sakta kommer alla tankarna och då blir det stopp. När vi rider i hög fart hinner framförallt Diingo inte tänka att hinderna är läskiga och då blir det super. Så vi ska köra full fart och jag tycker absolut inte att det gör något om vi får en bom med oss, bara vi kommer runt utan stopp så är min lycka gjord!
Finalen går i A:1A så om vi går vidare till omhoppning satsar jag inte på nolla, jag satsar på tiden. Det är då det går som bäst!

Jag hoppas ni alla håller tummarna för oss och att vi sätter den jäkla nollan nu!