Men det är så det blir när man är iväg och tävlar! Det gick jättebra för Felizia och jag vet at hon är nöjd, men mer tänker jag faktiskt inte avslöja, haha! Hon får göra det själv.
Kameran dog efter 1:a rundan men som tur var hade vi Felizias kamera med så vi tog den i andra, mycket bättre och längre objektiv! Men jag har kamerasladden nu och kameran håller i skrivande stund på att ladda, sen kommer det bilder ifrån igår och LA:n idag, sen laddar Felizia själv upp ifrån MsvB :)

Är hemma nu för familjen ska iväg på kalas och dom kan inte hämta mig om jag inte åkte hem nu. Jag blir körd till stallet när om åker och sen ska jag cykla hem då min cykel står där!
Ska rida dressyr på Diingo och ni jäklar ska det bli dressyrprogrammet! Vi ska faktiskt hårdträna dressyr idag så jag ska rida BÅDE Debutant Fälttävlansprogrammet och LA:1!
Vet inte om jag hinner ladda upp några bilder innan dess men förhoppningsvis! Annars har Felizia bilderna ifrån igår på sin dator så om ni flirtar lite med henne laddar hon säkert upp dom!

Jag minns inte datum och allt så väl då det var några år sedan, men ni ska få det hela på ett ungefär.

Under dom åren jag hade Ronja red jag även på ridskolan, Viarps Kör och ridklubb. Jag minns inte när det var, men ridskolan lånade in 2 b-ponnys ifrån familjen Blomberg, ordförande i styrelsen bland annat. Den ena hette Pascale, men blev senare omdöpt till Blomberg på grund av att det redan fanns en Pascale i stallet.
Men det kom ju en ponny till. Det är denna ponny jag tänkte berätta om.

Han var bara en liten bebis när han kom. Jag tror han var cirka 7 år men kunde inte ens galoppera, det lärde han sig på ridskolan. Han var gråskimmel men skulle senare bli helt skimmel. Han var 117cm i mankhöjd om jag inte minns fel och var en Welsh Mountain. Wyndarra Call Me var hans namn, min drömhäst.
Jag fick testa rida Call Me och jag var störtförälskad i honom. Han hade sina idéer och kunde bli väldigt busig, men det var bara unghäst och lite hingstfasoner, trots att han var valack.
Av någon anledning var jag den enda på ridskolan som gillade denna ponny, jag förstår inte riktigt varför. Jag red honom hela tiden. När jag fick en annan häst och någon annan fick Call Me, ville dom alltid byta med mig? Vad tror ni jag sa? Ja såklart!
Vi tävlade en dressyrtävling, det var hans första tävling någonsin! Vi fick väldigt många kommentarer på att han var söt, och det var han verkligen! Speciellt i sina knoppar.
Han hoppade iallafall ut ifrån banan TVÅ gånger, men vi fick fortsätta för det var ju lite utbildning över det hela. 99 poäng, det ni! Tror maxpoängen var 290...
Jag red i en fredagsgrupp och tvingade min ridlärare en fredag till att ha honom nästa fredag på uteritten. Hon sa jag och jag satt på nålar hela veckan. Sen kom jag dit och kollade i pärmen och det stog en helt annan hästs namn. Vi skulle då gå och prata med min ridlärare och fick på vägen dit se något som delade mitt hjärta i flera delar. En annan häst, stod i min älsklings box, i Call Me's box.. Vi fick ju veta att han hade åkt tillbaka till sin ägare, det var inte lönsamt att ha en häst som bara en enda människa gillade, eller snarare älskade. Lektionen den dagen var den mest meningslösa i mitt liv.


Men vi tog faktiskt kontakt med hans ägare för jag ville säga hejdå. Vi fick komma dit och det var en jättefin gård och Call Me hade en enorm box. Jag fick faktiskt rida honom den dagen, på en liten gräsplätt. Jag red i den fulaste och mest obekväma sadeln på planeten, var som satt sitta på en lädebit bara. Och grimma. Han gjorde en massa bocksprång men jag var lycklig.
Jag vet inte riktigt hur det gick till men pang bom hade jag honom på foder. Vi hade honom hemma tillsammans med Ronja och Elaiza och jag brukade rida mina båda fina ponnysar!


Men denna sagan fick sig ett sorgligt slut. Vi kunde inte ha 3 hästar då vi skulle ha dom innackorderade under vintern. Jag fick välja mellan Call Me och Ronja och beslutet blev faktiskt Ronja. Call Me började redan bli för liten för mig och dessutom var han inte riktigt att lita på, speciellt när det gällde Saga. Så jag fick ta det tuffa besultet att skicka tillbaka honom till sin ägare.
Efter ett tag flyttade ägarna till Tyskland och sålde Call Me, jag hade absolut ingen aning om vart han tog vägen. Tills för bara ett litet tag sedan.
Jag hade lagt upp en bild på honom på BDB och då kommenterade en tjej att hon kände ägaren. Jag blev vän med henne på Facebook och fick då veta var min älskade ponny är någonstans! Han har det jättebra, är heltvit och som jag misstänkte är han en hoppgud! Jag fick bilderna här under av henne och dom är jättefina.


Jag saknar honom, men jag vet att han har det super! ♥


1 - Mitt hästliv

Red Diingo i en gammal hage som stallets granne har. Där är inget staket och vi har fått tillåtelse att rida där, perfekt! :)

Han var sjukt fin och lyssnade superbra! När vi hade galopperat ville han inte stå stilla, men han blev lite bättre än i förrgår ändå. Galoppen är jagsjukt nöjd med, vi gjorde även lite fövänd galopp och det funkade super! Han hade lite lättare i höger varv med vänster aglopp än tvärt om, så det ska vi öva på! :)

Nu har jag duschat och ska åka bort till Felizia, vi får höras senare!

Rubriken är faktiskt inte så random som man tror, det står God Morgon på albanska, det ni!

I alla fall så ska jag om ett tag åka bort till Diingo och rida honom, ska försöka rida ut utan att han får sitt ryck. Vi får nog låta bli att stå stilla, haha!
Sen blir det att packa väskorna och åka bort till Felizia! Ni kommer få enorma bildbomber i helgen för jag kommer fotta henne och Isac idag och Ruffe imorgon på tävlingen! Jag tar med kamerasladden så vi kan slänga upp bilderna så fort som möjligt, så slipper ni vänta tills jag kommit hem :)

Jag har många bästa vänner, men jag tror faktiskt jag har en absolut bästa vän, en jag aldrig skulle tröttna på.

Sally Eriksson, mitt hjärta ♥

15-årig chey med en egen D-ponny vid namn Dunwoody, aka Gunnar. Många av er känner henne från Showjumpers, andra inte. Vi träffades första gången i knattegruppen och jag minns hur ledsen jag blev att vi inte hamnade i samma grupp efter knattetiden. Men jag älskar henne mest och hon är helt klart min absolut bästa vän, jag älskar dig ♥


1 - Mitt hästliv

Äntligen har jag fått ljusbruna stigläder!

Fick dom av mamma idag när dom kom på posten och dom är av märket Santa Cruz, äkta kalvskinn! Sjukt mjuka var dom och bra längd.

Ska nu åka bort till stallet om min mamma kommer loss, haha! Hon kan vara lite seg ibland.

Det är inget att fixa i stallet och min lillasyster ville dit så om jag har tur kan mamma fotta lite när jag rider! Iallafall i när han går som bäst!
Har kollat igenom fälttävlansprogrammet och nu ska jag sitta och tragga det tills det är felfritt! Nu menar jag inte att Diingo ska vara felfri utan att alla övergångarna och vägarna ska vara bra och jag ska inte glömma något framförallt!

Nej nu ska jag byta om, vi hörs ikväll!

Som Felizia skrev innan om väst och säkerhet håller jag med henne till tusen, det är dumt att rida utan väst! Egentligen borde man ju inte göra det i dressyren heller, men som hon sa så blir sitsen extremt konstig.

Jag måste däremot erkänna att jag är absolut ingen säkerhetstänkande människa och ingen förebild när det gäller det heller. Jag kan önska att jag hade lite mer säkerhetstänk i hjärnan, men det är nog bara min hjärna som inte fungerar så. Jag gör det inte för att vara cool eller någonting, det finns inget som är coolt med att vara dålig med säkerheten, det är bara lathet och glömskhet, haha! Jag tänker bara inte på det!

Om jag kommer till stallet tillexempel en varm sommardag i typ linne och foppatofflor säger vi, då drar jag inte på en väst och stövlar. Nej jag rider runt i linnet och mina foppatofflor, med stigbyglar utan säkerhet! Anledningen till att jag har sådana stigbyglar är faktiskt att jag tycker dom är så grymt snygga! Jag hade haft dom med säkerhet om det fanns såklart!

Jag är nog väldigt lat i stora drag, det har nog mycket med det att göra. Om jag tar på benskydd orkar jag inte gå runt utan sätter mig ner på golvet och lutar mig in under magen istället. Om jag ska klippa hovskägget eller ta på hovfett så sätter jag mig ner på golvet, ibland vid sidan om och ibland framför. Det är sådan jag är bara, jag har svårt att ändra på det.

Tänk på säkerheten och gör inte som andra gör om du vet att det inte är säkert. Det är väldigt ocoolt att vara så farlig. Ta inte efter någon när det gäller sådant, rid inte heller utan hjälm!

Hade lätt tackat ja till denna! Det enda tråkiga är om man har väst ovanför tröjan, men tar man en racesafe väst kan man nog ha västen under istället!

Den 11 februari detta året tävlade både jag och Felizia i Flyinge. Hon blev 2:a i LC och LB och jag vann LB. Eftersom min kamera dog har vi ingenting från den klassen, kul va? Inte riktigt.

Men en rolig sak jag tycker ni ska se, som faktiskt är det enda jag har, är denna filmen. Det är båda klasserna Felizia startade och om ni kollar på ungefär 3:57 kan ni se Diingo stå där med sin förstapris rosett på prisutdelningen Rätt så gulligt va? :)



Men glöm inte kolla på Felizia's jättefina rundor också!

Detta kommer bli det mest ointressanta inlägget hittils, ni behöver inte läsa om ni inte orkar. Haha!

Jag går i 8:e klass på Gantofta Skola, en liten skola utanför Helsingborg. Jag går i en klass som heter 8-9C, med andra ord går vi med några nior. Jag har G-MVG, det beror helt på ämnet, mina bästa ämnen är nog Engelska, Svenska, Idrott och Franska.
Jag är även med där i Elevrådet och kommer fortsätta med det nästa år.

Jag har många underbara vänner; Felizia, Sally, Ida, Denice, Evelina och många många fler och ibland är jag med dom, när jag inte håller på med hästarna.

Förutom hästar och ridsport gillar jag musik, shopping, blogga, läsa och facebook! (y Något konstigt jag även gillar att göra är faktiskt att borsta mitt hår! Jag kan sitta i flera timmar i streck, haha!

1 - Mitt hästliv

Jag tycker alla hästar ska få vara just det dom  är och var från början - Hästar.
Men ska inte trycka in dom i ett litet utrymme hela dagen och sen låta dom gå i en minihage i 2 minuter, eller som jag vet några gör - inte alls. När man frågar varför är svaret "För att h*n inte ska bryta benet".
Det är mycket, mycket MYCKET större skaderisk på hästar som inte får vara ute, ha det i baktanken!

Men här är iallafall mina åsikter om hagtider, bete, mat, täcken och allt annat!

Hagtider
Jag vill att min häst ska vara ute så mycket som det bara går! När han kom så fick han gå på lösdrift vilket var väldigt bra för han var omöjligt stel på morgonen! Om dom är ute dygnet runt så rör dom på sig hela tiden, förutom när dom sover.
Men nu när vi var i stall så tror jag dom går ut vid 7 på morgonen (olika såklart, men på ett ungefär) och går in vid 5 på vintern och 6-7 när det är varmare, ibland upp mot 8 tiden. Nu menar jag ju inte såklart sommarbetet, för då kommer dom inte alls in!
Sommarbete tycker jag är ett absolut måste nästan, om hästen inte har fångrisk såklart, då är det ju en självklarhet att den inte ska. Men om hästen klarar av betet utan att bli sjuk så är det klart den ska det! Just nu går Diingo på ett lite mindre bete i det stallet han står i men efter Eslöv kommer han åka ner på ett riktigt, jättestort till Elaiza.
Efter sommaren kommer vi ta hem hästarna igen, men det är bara tills vi flyttar! Dom kommer då gå på lösdrift igen, jag tycker det är helt super! Sen om man har knoppat är det bara till att göra som vi tänkte; att man har en box vägg i vägg med lösdriften.

Täcke och grimma
På vintern är täcke att absolut måste på Diingo, han är en extremt frusen. Om han är helklippt har han ett tjock termotäcke och ett tjockt vintertäcke, då mår han som bäst! När det är som kallast på vintern brukar jag lägga termotäcke över sadel och allt och sen sitta på det, så är han helt varm och skön! Tänk själva att ha 2 täcken på sig och sen rida utan något alls, brr!
På sommaren har han som sagt sitt exemtäcke, det har han dygnet runt utom när jag rider. Vi har 2 stycken så om det regnat åker vi och bytar till det andra. Om regnet öser ner kan jag åka dit och lägga ett regntäcke på för då är det ingen stark sol eller insekter framme, med andra ord klarar han sig utan sitt exemtäcke.
Grimma har vi i detta stallet vi står i, men jag har den inte på nu för det är ju ändå jag som ska hämta honom. Hemma kommer vi absolut inte ha grimma på hästarna.
Inne i stallet har han inte grimma på sig men täckena sitter alltid på.

Foder och ensilage
Om vi inte räknar betet så får Diingo ett oranget mått (vet inte hur mycket det innehåller) müsli och x antal kg ensilage, har ingen aning om hur mycket då mamma fixar det!

Box
Boxen ska vara så stor och rymlig som möjligt och innehålla vattenspann, inte vattenkopp! Det är vetenskapligt bevisat att hästar dricker mycket bättre ur spann än kopp! Jag öser alltid in med halm och snålar inte, det kvittar ju om man snålar eller maxar tycker jag. Det ska vara mockat och fräscht varje dag och krubba samt spannar ska tvättas ur regelbundet så det inte möglar och bildas alger. På vintern är jag jättenoga med att fixa nytt vatten på grund av isen, det är viktigt tycker jag!

Bett
Min åsikter om bett är att man ska ha ett så snällt som möjligt, jag rider ju runt på 3-delat tränsbett på Diingo. Men jag respekterar och ner inte ner på dom som rider med skarpare, bara dom inte sitter och rycker hästen i munnen.

Benskydd och boots
Jag är allergisk mot folk som har fel storlek på benskydden, lär er hur stora dom ska vara! Bara för att man hittar några i cool färg är det inte en ursäkt till att köpa helt fel storlek! Boots är en jättebra sak att ha, tänkte ha det på Diingo när jag hittat ett par och ska köpa terrängboots!

Jag tycker även att...
...man ska putsa sina lädersaker ofta och rikligt, inte snåla! Då kan man likagärna skita i det.
...man ska ta av halmen från grepen innan man hänger upp den på väggen!
...man alltid ska svampa av hästen på sommaren efter varje ridpass, självklarhet för mig!
...man inte alltid ska rida runt på volten, inte heller bommar på volten. Det sliter som satan på hästens ben! Detsamma gäller longering!
...det ska vara obligatoriskt med magplatta på högre grästävlingar då hästar har broddar.
...det ska finnas fler cuper och meeting!
...man inte ska sopa eller slänga ner halm när hästar står inne.

Detta är MINA åsikter. Jag respekterar era men skiter fullständigt i dom, haha! Nej skämt åsido, berätta gärna vad ni tycker om de olika punkterna! :)

Är hemma från skolan då jag kände mig lite halvkass i morse. Är lite bättre nu men har ändå sjukt ont i huvudet. Så jag ska strax lämna datorn innan det sprängs. Hjärnrester på dataskärmen är kanske inte så mysigt, jag tror jag hoppar det!

I morse vaknade jag iallafall klockan 6 typ men somnade då sedan om efter att ha varit inne hos mamma. Jag vaknade en stund senare av att mitt larm ringde av någon anledning? Så jag gick upp och stängde av det och när jag sedan la mig igen. Jag kände någonting blött på benet och lyfte på täcket. Såg min katt Pepsi där då, hennes 2 ben. Jag skulle då ta tag i foten för att flytta den och vad tror ni händer? Foten hänger med, men inte kroppen! Jag blev sjukt rädd med det visade sig vara en kattunge, AHAHAHAH! Jag slänge snabbt upp täcket igen och där låg 4 st kattungar! Såå sööta!
Nu under morgonens gång har det även ploppat ut 2 till så det ligger just nu 6 stycken kattungar i min säng, mjaow! Vet dock inte vilka kön, men ska kolla det sen :)

Fånga dagen
Låt inte bara dagarna flyga förbi, har roligt varje dag! Det kan gå upp och ner och allt kan kännas skit rent ut sagt, men varför göra det värre genom att tänka på det?
Har du en dålig dag - gör den roligare! Börjar den dåligt så är det bara till att avsluta den med kompisar, hästar eller vad du nu tycker är kul! Börjar den bra men slutar dåligt så kan du bara ta det med en nypa salt, det kommer ju alltid en ny dag!

Dags att testa på lite pepp-talk tänkte jag! Och det är inte bara som jag skriver helt random eller så, jag vet hur det fungerar. Jag har varit mobbad, retad och ensam. Jag har haft skönhetskomplex och knappt några vänner alls och vantrivts så jag funderat på att bli mördare.

Från lågstadiet upp till 6:an var jag faktiskt rent ut sagt mobbad. Kanske inte riktigt på förskolan eller 1:an, men då var man så liten att man inte kunde stava eller uttalda ordet hej känns det som.
Jag har blivit kallad ful, äcklig, dum, korkad, tjock och värdelös. Jag har sett på när andra tjejer varit med varandra efter skolan när jag inte haft en enda. Jag har känt mig tjock fastän jag vägde kanske 40kg. Om jag inte minns fel så enligt min skolsyster var jag tillochmed lite under medelvikten, men jag trodde ju inte på det för att alla sa att jag var fet och ful såklart.

Men vet ni hur jag kom ur detta? Jag stog upp på mig själv. Jag var ledsen VARJE dag i skolan, speciellt 5:an som var ett rent helvete. Jag har gått i nu 4 skolor, inräknat den jag går i nu.
Men jag kom ju ur det. Jag är inte mobbad längre. Jag ändrade min attityd och är det någon som försöker, då är dom ute. Då är dom ute ur mitt liv och är dom inom räckhåll och fortsätter, då är även deras tänder ute.
Nej jag ska inte uppmana er läsare till att slå folk, det är riktigt fel.

Men vet ni det roligaste med det hela?
Jag var inte dum. Jag var smartast i klassen.
Jag var inte fet. Jag var en av dom smalaste.
Jag var inte ful. Jag kunde se riktigt vacker ut ibland, det kan jag erkänna med handen på hjärtat.
Jag hade det verkligen hemskt för några år sedan och det smärtar mig att se tillbaka. Hur fan kan folk göra så? Hur kan man tycka att det är på fullt allvar roligt att mobba någon?

Tjejer, ta ingen skit, inte från någon! Ni är alla vackra på ert eget sätt! Man behöver inte väga 20kg, man behöver inte kleta på en massa smink och man behöver inte bry sig ett skit om vad andra tycker! Har du en lite annorlunda stil? Fine, ha det! Låt ingen annan lägga sig i det, dom är inte värda att brys om av så vackra och underbara cheyer som ni!

DONT TAKE SHIT FROM NOBODY!


Jag har lärt mig att tro på mig själv och att det är denna personen jag är
Nu är det er tur att lära er att acceptera detta, mig, som jag är. Eller så kan ni dra

Red som sagt ut på Diingo. Vi red bort till en grusväg en bit bort och skulle galoppera lite och liknande. Jag tänkte att göra galopp-halt och halt-galopp. När jag galopperade var han sjukt fin, jättelugn och lydig vilket han inte brukar vara! Även perfekta halter, hon gjorde dom direkt liksom. Men sen när vi skulle stå stilla i halten så bettede han sig precis som om han hade panik eller något, han ryggade i trav typ och kastade sig ut åt sidan och gick ut i åkern, jag satt som ett frågetecken med halvlånga tyglar. Jag försökte få honom att stå stilla hur länge som helst, typ 20 minuter. Jag gjorde halt ifrån skritt tillochmed, men det blev samma sak hela tiden, jag förstår inte riktigt vad det var med honom.

 

När han en gång backade ut i åkern bara stog han där, jag fick inte fram honom! Jag fick banka in hälarna i sidorna men inget hände. Så det slutade med att jag hoppade av mitt i åkern och drog fram honom. Jättekonstigt verkligen.

 

Men han var som sagt sjukt fin i galoppen och glad på vägen hem. Han brukar ju i och för sig ha lite svårt att stå stilla.

Sen fick även Saga ta en liten skrittur i paddocken när jag kom tillbaka!

Har inte ni också sett ute på tävlingar, träningar eller kanske tillochmed när det gäller en kompis att personen i fråga har väldigt svårt för att ta emot tips och kritik. Antingen kan det vara ifrån en tränare, en mamma eller kanske tillochmed en domare.

Det är viktigt att du kan ta emot just tips och kritik samt idéer om ens ridning och hästhållning då det gör dig till en mycket bättre ryttare och hästägare. Det hjälper inte att sura och skrika tillbaka, tro mig.
Jag kan däremot tycka det är rätt förståligt att inte ta emot ifrån ens kompisar, iallafall när det gäller kanske yngre kompisar och framförallt mer okunniga! Om personen i fråga inte vet lika mycket som dig inom det området är det rätt så svårt att ta emot tips! Men du kan ju lyssna ändå, alla vet ju något men ingen vet allt ni vet? Haha!

Det jag har sett mycket ute på tävlingar är när mammor hjälper sina små döttrar rida fram. Hästen gör inte som den lille ryttaren vill, ungen börjar bi irriterad, skriker på sin förälder och det slutar ibland med att allt går ut över hästen.
Om det är någon mer kunnig än dig, försök verkligen att ta det till dig! Testa om tipset funkar. Om inte; testa något annat! Men då har du ju iallafall försökt och kan säga in your face, haha! Nej skämt åsido, det är bra om du testar!


Jag har ibland själv blivit lite irriterad när mamma försökt hjälpa mig och skrikit "DET GÅR INTE!". Nej det är klart vissa saker inte går på första försöket, men det är därför personer i omgivningen finns för att hjälpa, för det funkar tillslut! Jag trodde inte Dunder kunde gå i form iprincip när jag fick honom, men mamma sa att han kunde. Ett tag senare vann vi en dressyrtävling. I protokollet stog det stadig form.

Nej nu känner jag att det spårar ur och går åt ett helt annat håll!
Vad tycker ni om detta? Brukar ni bli lite irriterade och har svårt att ta kritik ifrån andra?

Sharpman lade upp en bild för ett tag sedan på deras Facebook sida med nyheter ifrån Equiline; dom har fått en hello kitty kollektion!
Inte hel kollektion kanske, det är kavaj, strumpor och toppar, men snyggt?

Väldigt overpriced dock, 5.000 för en kavaj med hello kitty på? Köper nog isåfall något mer seriöst eller vad man ska säga. Om det varit billigt hade jag nog köpt det, haha!